Blä

publicerat i Allmänt;
Idag känner jag mig fetast i hela världen! Magen hänger över kanten, flera bilringar och när jag sitter så flyter fettet ut, och det är sant! Jag har bilringar! Och feta lår och rumpa! 
Jag är inte smal, jag är väl kanske normal men inte smal. 
Och får väl acceptera att jag aldrig kommer bli smal igen.. 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Moa Matilda:

Smal kan du bli igen, men inte lika som du har varit - när det var värst.

Jag vet Inte hur mycket du väger, eller ser ut - idagsläget (eller hur det nu stavas)

jag har själv varit där, men långt ifrån dig. Jag gick ner 5kg totalt, vad jag vet (vägde mig inte alltid) skaffade en pojkvän & gick upp 7kg under 4 månader. Till en början när jag gick upp kände jag mig bara fet & tjock. Var tvungen att sova med något för min mage, för att lindra ångest & kunna somna. Men den ångesten har varit borta ett bra tag. Så om du vill och har stödet så klarar du det, hejar på dig ❤️
Tycker att det är jätte intressant att följa dig & dina framsteg & tankar. 🙂

Svar: Å vad glad jag blev att du skrev!! Jag är 167 och vägde 62 kg sist jag vägde mig. Har aldrig väg "så mycket " innan. Sommaren för 2 år sen vägde jag 52, men då var jag sjuk, ja , sjuk utan ätstörningar, hatar mig själv för att jag gått upp men ju bättre jag börja må ju mer närma jag mig min vikt och jag alltid vagt, dvs 60 Kg, nu är jag över dem :( ibland Bryr jag mig inte alls, ibland är det katastrof för mig :(
Har du bulimi med?
jagharbulimi.blogg.se

2:a kommentar, skriven , av Anonym:

Känner igen mig så mycket i det du skriver! Jag har haft både anorexi och bulimi i 8 år och kämpar fortfarande med det.
Det jag har lärt mig är att man aldrig ska tänka på vikten och att det är det som inte är saken igentligen, utan det ligger något djupare. Det hjälper inte att skriva matdagböcker, och bara fokusera på maten utan man måste fokusera på sitt inre, det är det som har hjälpt mig oerhört mycket.
Det är då man kommer över ångesten, och sina jobbiga klankar tankar, monstret "måste" och häxan "borde" kallar jag dem för.
Du ska veta att 62 kilo på 167 cm inte är mycket. Tänk inte på vikten! Den har ingen betydelse! Släng vågen!
Det viktigaste är att man finner balans i sig själv och att man förstår att man är värdefull och duger som man är.
Men du är definitivt inte ensam om dina problem, jag vet hur det är.
Men vill även säga att du är inte äcklig, överviktig (eller något annat som vad ätstörningen säger) och du ska absolut inte ha ångest över dina attacker, det är inte ditt fel. Snarare att man ser ingen annan utväg. Kämpa på! Hejar på dig! Massa kramar

Svar: Tack för att du peppar mig! 🙂👍
jagharbulimi.blogg.se

Kommentera inlägget här :