Oj vad långt det blev :)

publicerat i Allmänt;
Varför älskar jag att äta?! Önskar sååå att det bara hade vart en grej som man va tvungen att göra. Vill inte äta!! Varje gång jag blir hungrig nu så blir jag arg! 
Vill inte äta!! Hatar mat! Eller vill hata mat, jag älskar ju mat!! Men vill hata det! 
Tänk vilken semester det hade vart att få slippa tänka på mat i bara 1 timme! 
Varför lägga så mycket energi på mat när det finns så mycket mer roligt! Bättre att lägga energi på att må bra! Men för att må bra måste jag komma över det gamla och det är svårt! 
Sitter limmat i mig, men jag ska lyckas luckra upp limmet! Jag ska! 
Mat mat mat!!! 
Fan vad jag hatar det!! 
Jag vaknar och det första jag tänker på är mat och det sista jag gör innan jag somnar är att tänka på mat. 
Just nu vill jag bara vräka i mig en kebablåda men jag är inte hungrig!! Men mår dåligt på annat  sätt som är svårt att sätta fingret på.. 
Svårt att förklara här. 
Nu låter det som att jag är helt Depp hela dagarna men det är jag inte! Efter 21 år så lär man sig leva med det och förutom ätstörningarna så mår jag kanon!! :) ser fram emot grejer och älskar livet. Men så tänker jag att, undra hur jag hade mått om jag hade vart helt frisk?! Hade väl antagligen flygit på moln :) hög som ett berg kanske.. :) nä men bortsett från ätstörningarna då mår jag BRA! :) och det är ju skönt att jag inte är deprimerad eller panikångest som man kan få och som jag haft! 
Vill aldrig mer ha det igen!!! ALDRIG!
Fick panikångest första gången när jag va 21!! Fy fan!! Ätstörningar är så jävla gött om man jämnför mot det! Vill aldrig mer ha det!! Hade det en släng för 3 år sen men tack varje min sjukgymnast som lärde mig hur man skulle hantera det så klarade jag av det efter några veckor. JAG vann!! Panikångest - mig 
1-1 nu ligger vi lika och aldrig att hen ska få vinna igen! 
Jag jobbar på och vet att allt man varit med om inte är mitt fel. Börjar bygga upp självförtroende igen och den som stöttat mig mest är min man! Även om vi kan ha svårt att prata men han har stöttat mig till 100 % även om han kanske inte vet om det så är det han som har lärt mig att jag vågar, jag klarar detta själv, igen behöver godkänna det JAG vill. Vad jag än vill göra så stöttar han mig. Som ett exempel: Jag har ju velat läsa sen jag tog studenten, ( jag är ju utbildat bagare och konditor ) har inte velat va bagare och konditor men aldrig fått stöd för att göra nått annat , så blev så j-a chockad när jag berättade detta för 10 år sen när jag träffade Min man och han bara säger som ingenting att: nä men gör det du vill, börja läsa om det behövs. Blev helt paff! Och nu 10 år senare har jag fortfarande inte gjort det som han sa till mig ..men vet ni?? 
Jag har sökt in till 3 utbildningar!! :) 
Är så stolt och är verkligen redo! 
Klart man ska lyssna på vad man själv vill ist för vad alla andra vill att man ska bli och göra!! 😊

Kommentera inlägget här :